eh.

Publicerad 2013-12-31 12:47:00 i allt.,

Började sista dagen av 2013 med att äta frukost med min familj. Observera att vi bara äter frukost tillsammans under födelsedagar, advent, julafton och nyår. Men ah, lyckades iallafall dra upp feminism och där hängde vi kvar i en timme. Tog upp hur mycket jag älskar barbiefilmerna jag såg med Sophie och Thea igår pga ingen som helst fokus på pojkar/killar/män/relationer. Så himla SKÖNT med en barnfilm där det inte fanns något som helst kärleksintresse? Det händer ju nästan aldrig. Men ah iallafall. Gustaf tog upp hur under en föreläsning i skolan hade en tjej i hans parallellklass "som typ är jättefeminist och sånt där" räckt upp handen och sagt något som har med genus att göra och en kille hade i sin tur ifrågasatt det här lugnt och stilla och tjejen hade fått ett utbrott och börjat skrika att han är dum i huvet osv. Vilket är så dåligt, för en måste kunna hantera diskussioner på ett sakligt och icke emotionellt sätt. Så den här tjejen klassas som extremfeminist, dock så är hon väl 14-15 år och har knappast lärt sig debattera än men ah. Folk kommer väl tänka på henne på samma sätt som min bror gör, att hon är dålig som inte kan hantera en diskussion. Och det händer ju hela tiden och jag tror jag blir så frustrerad för att så få funderar på orsaken till att hon reagerar såhär? Är de medvetna om att hon med högsta sannolikhet har haft dessa diskussioner tidigare och blivit helt tillplattad av både tjejer och killar som vägrar lyssna på det hon säger? Att majoriteten av de killar som börjar en sån här diskussion med en liten, oskyldig fråga slutar med att trycka ner en totalt?
 
Och sen bara det här med att jag och mamma sitter med pappa vid bordet, efter att Gustaf gett upp och gått därifrån, och mamma tar upp hur hon märker redan nu att Gustaf, som är i målbrottet, har en förmåga att överrösta mig utan problem och främst utan att själv märka det? Och det är precis likadant med pappa. Och det värsta är ju just att de inte märker det! De vet inte själva hur det känns att överröstas av någon som har så mycket mörkare och starkare röst och när vi pratar om det här med pappa tar han upp att om vi pratar med tjejkompisar talar vi i mun på varandra hela tiden och det irriterar vi oss inte på men grejen är att det händer så pass OFTA med män?? Och jag insåg att så är det ju alltid med pappa när vi diskuterar saker. Jag får aldrig prata till punkt. Enligt honom har han rätt, och då får jag aldrig få klart det jag vill ha sagt. Det har på ett sätt med hans personlighet att göra, men sen utnyttjar han omedvetet det faktum att han är man för att uttrycka sig. Och det är sorgligt att det är så med min egen pappa och lillebror. 
 
Sen någon gång började jag gråta för jag börjar alltid gråta en bit in i sådana här diskussioner för jag lyckas inte få ord på det jag vill säga. Och det pratade vi också om. Ett stort problem i arbetslivet är att kvinnor ofta är mycket mer emotionella vilket är problematiskt för i den manliga arbetsvärlden har det ansetts som något omanligt = framgång är väl i princip omöjligt. Jag började fundera på att visst det kanske är så att kvinnor är mer känsligt lagda, det kan mycket väl vara så för män och kvinnor är fysiskt sätt väldigt olika. MEN jag tror faktiskt att ett stort skäl till det att kvinnor blir mer frustrerade när de inte får vad de vill är för att sånt upplevs så olika för män och kvinnor. Kan en man förstå hur det känns att ständigt bli nertryckt och trampad på av det enkla skälet att en är kvinna? Det är inte konstigt att kvinnor lättare blir frustrerade när de får kriga så mycket mot personer som inte ens förstår att kriget pågår. 
 
 
Ah. Tänker inte säga förlåt för får jag inte ur mig det här nu kommer jag bara gå och vara nära till tårar hela dagen och det vill jag inte ägna min nyårsafton åt. Men ah. Vet inte ens om jag vågar läsa igenom det här för att leta efter eventuella stavfel och usla formuleringar. Hatar även hur jag själv fokuserar så mycket på kvinnor och män ah det är så irriterande. Om inte annat för att patriarkatet sitter så inpräntat i mig själv?
 
Men gott nytt år allihopa. Det är inget nyårslöfte för har aldrig sett poängen med sådana men jag ska faktiskt ta tag i det här för jag vill kunna ta en riktig debatt och få fram mina argument utan att börja gråta eller bara allmänt snubbla på orden. Kanske borde bli politiker istället för jurist? Röra om lite i den här machogrytan. 
 
2014 tycker jag att vi alla tar tag i det vi vill göra yes? Puss! Gott nytt år! 

jag håller din hand bak och fram, och ändå passar dem varann.

Publicerad 2013-12-28 19:48:26 i allt.,

HEJ!! Jag är så himlahimla glad just nu. Sitter på mitt rum och lyssnar på Panda så högt att väggarna vibrerar men ingen har sagt åt mig att sänka. Var i stan idag med finaste människorna som jag har känt 6 respektive 13 år nu. Hur sjukt? ÄNTLIGEN köpte jag den svarta jeansjackan som jag dreglat efter i ett år men som först kostade över 1000 kronor och sen 500 och nu bara 290 hohoho VILKET KAP. 
 
Ikväll ska vi ut och dansadansadansa och jag är så himla taggad. Efter nyår kommer jag ha varit ute 3 gånger på en vecka vilket jag typ aldrig varit bortsett från emmaboda och london och nice typ. Vild jag är, va? 
 
Enda riktigt jobbiga just nu är också nyår. För jag hatar att välja. Tar ju liksom minst en kvart för mig att bara välja vilken glass jag ska köpa. Och jag försöker ju ordna så jag behöver välja så lite som möjligt. Typ att alla skulle se Catching Fire samtidigt och sen juldagen osv men ah nyår. Men det kommer bli awesome ändå. 
 
Ha en fin kväll allesammans. Älskar er. Även om jag inte säger det. 

När jag blir stor ska vi bo bland molnen.

Publicerad 2013-12-27 23:02:03 i allt.,

Hej finisar. Bra jul? Bra jul.
 
Idag hade jag min näst sista dag på body shop. So sad. Kommer sakna tjejerna massa. Kommer ju gå dit i abstinens när jag återigen är arbetslös och tipsa kunderna om mina personliga favoriter som jag i själva verket inte ens vet hur de doftar. 
 
Ikväll såg jag btw första avsnittet av Fröken Frimans Krig. Om det nu heter så. Men ah var asbra ju! Blev såklart arg på världen och samhället men det är bra. Huvudsaken är att en reagerar på det, anser jag. Just det! Jag har kommit på poängen med en! Alltså, att skriva en istället för man. Jo. Min snilleblixt gick ut på att jag anser, personligen, att folk får skriva/prata som de vill. Jag tror att 'en' kan göra skillnad samtidigt som det inte gör någon skillnad alls. Sålänge ingen kritiserar MIG för att JAG väljer att byta ut 'man' mot 'en', har jag ingen som helst åsikt mot de som inte gör samma val. Och det riktiga skälet till att jag gör som jag gör är att det gör skillnad för mig. Känslan av att jag numera skriver 'en' naturligt och snarare reagerar på när folk inte skriver en, och att jag till och med säger 'en' när jag pratar (även om det är sällan) får mig att känna sån jäkla power?! Att jag, ensam, kan göra skillnad, om än så liten. Att jag på såpass kort tid kan ändra något som tidigare känts så naturligt är häftigt. Det får mig att känna att det inte är omöjligt att ta del av ännu större förändringar, av sådant som på riktigt betyder något. Vilket är det jag vill. Därav plugga juridik osv. 
 
Så ja, där har vi det. Äntligen. Tog ett tag innan jag kom fram till det här. Nu ska jag se It's Kind of a Funny Story för sjuttioelfte gången. Hare gött. 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela