Heard on the news, what's after the end of good things? They said on the news, things that they really don't change.

Publicerad 2014-02-11 00:15:32 i allt.,

En tanke. 
 
Jag vet inte hur många gånger under det senaste halvåret som jag skrivit, gråtit, skrikit in i en kudde pga allt känns så meningslöst. Livet står stilla, inget händer osv. Efter ett tag har jag dock förstått att det verkar vara såhär för alla? Så många vänner runtomkring klagar på att de trampar på samma stället, att livet står just stilla. Inser att vi kanske står och trampar tillsammans? Bara det att alla är så upptagna av sitt eget att en inte ser de andra som är i samma situation, alldeles bredvid en. 
 
För mig är arbetslösheten verkligen, hur klychigt det än låter, en stor jävla tyngd som bara trycker ner mig. Konstant. Jag behöver inte oroa mig för resor eller kämpa för att planera min framtid (även om jag såklart gör det) för just nu går jag bara dag efter dag utan att göra något nyttigt. Jag hatar det. Men det jag hatar mest av allt är att jag bara har mig själv att skylla. Så är det ju för det mesta - det där tyngden är väl bara en metafor för hur en trycker ner sig själv. Alla andra har ju jobb. Som alla (alla) säger, jag har erfarenheterna. Så det måste ju vara mig det är fel på. Eller hur? Jag leter inte tillräckligt. Jag kämpar inte tillräckligt. Söker jag ens jobb? Gud vilket misslyckande. Det enda jag duger till är att tycka synd om mig själv (och där ökar självföraktet ännu mer för den meningen är ju bara ett enda stort pity party). MEN. Hade jag haft jobb hade det varit andra saker. Andra problem som ändå hade lett till samma frustration och besvikelse. Det kanske är något djupare jag borde leta efter? Tillsammans med alla andra? Det kanske inte är så att vi står stilla. Kanske fortsätter vi springa för våra liv medans världen runt omkring oss står stilla. Tänkte förut att det kanske är meningen för oss att stå stilla nu, bara för att vi ska märka när vi börjar röra på oss. Eller så är det helt enkelt så att en aldrig rör på benen. Vid olika tillfällen kommer kanske folk på hur de ska förflytta sig utan att behöva röra på benen som sitter fast. 
 
 
Sådärja. Nu är klockan äntligen över tolv och jag kommer kunna somna utan att fastna i alltför jobbiga tankar. Imorgon är en ny dag! Imorgon gör jag något! Imorgon mår jag bättre! Imorgon! (Förlåt för segt inlägg, på riktigt, hoppas ingen läser men jag orkar bara inte fylla min dagbok med mer upprepande babbel om ingenting.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela